En titt in i historien: Kümmersbuchs bruk slår upp portarna

En titt in i historien: Kümmersbuchs bruk slår upp portarna

I söndags strömmade över 100 besökare till den välbevarade kvarnen i Kümmersbuch för att ta del av en informativ rundtur. Detta evenemang ägde rum som en del av "Öppna monumentets dag" och erbjöd deltagarna möjlighet att få djupare insikter i brukets historia och funktion. Den lokala vaktmästaren Marianne Moosburger, bruksägaren Christian Schuller och bruksspecialisten Josef Moosburger guidade intresserade genom lokalerna och delade med sig av sin omfattande kunskap.

Turen började med en intressant förklaring av ursprunget till ortsnamnet Kümmersbuch, som troligen härstammar från "Chiumans bokskog". Redan på 1500-talet användes namnet i formen "Kümerspüch". På den tiden var platsen inte längre en del av Vilseck och Bambergklostret, utan tillhörde fogden i Hahnbach och Ambergs häradsdomareämbete.

Brukets historia

Bruket övertogs av familjen Karl von Alfons Siegert 1939 efter att det tagits bort från det utökade militära övningsområdet Grafenwöhr. Bonden Josef Karl och hans familj drev bruket som bisyssla. 1968 gifte sig dottern Marianne Karl med bonden Adolf Schuller, som lade till en turbin i bruket för att generera energi. Bruket lades ner 1973, men revs inte utan istället tillkom en modern festlokal.

En annan spännande aspekt av turnén var förklaringen av de strikta regler som gällde för Müller. Bönderna kunde inte själva bestämma vilken kvarn de ville ta sin spannmål till, eftersom detta beslutades av suveränen. Utbildningen till mjölnare varade totalt sex år, vilket speglar kvarnindustrins stora betydelse för att försörja befolkningen. Millers var tvungna att vara skickliga med olika material som trä, metall, sten, läder, spannmål och vatten för att utföra sitt arbete framgångsrikt.

Kvarnen i Kümmersbuch är en valskvarn, vilket innebär att spannmålen måste malas flera gånger för att få fram fint mjöl. Besökare lärde sig att fräsningsprocessen inte bara var enkel; det krävdes flera steg för att uppnå den slutliga produkten. Efter den första malningsprocessen produceras mjöl, följt av kli, mannagryn och slutligen mjöl. Mjölet var förr mörkare och mer näringsrikt än dagens, och mjöl användes även som mat i nöden.

En annan intressant punkt var bruksläkarens roll, som ansvarade för komplicerade reparationer och ofta fick bättre betalt än en mänsklig läkare. Arbetet i bruket var inte riskfritt, eftersom bruken ofta låg i fuktiga områden och risken för bränder och explosioner var stor. Därför byggdes de mest utanför byarna.

Mjölnarna och deras familjer levde ofta i en egen värld, borta från bylivets sociala normer. Kvarnen blev en kommunikationsplats där bönderna levererade sin spannmål och väntade på sitt mjöl. Mjölarnas arbetskläder var gjorda av linne för att transportera bort fukt från huden. Sovvanorna anpassades också till förhållandena, eftersom mjölnare ofta sov sittande för att kunna andas bättre.

Evenemanget avslutades med en social del där deltagarna sjöng sånger om bruket och hörde gamla bruksord. Dessa ordspråk speglar den längtan och friheten som många förknippar med livet i bruket. Kümmersbuchers bruk förblir ett fascinerande stycke historia som tar besökarna tillbaka i tiden och lär dem om kvarnarnas betydelse för regionen.