Ny pastorstäthet i Kümmersbuch: En festlig mottagning för Birner

Transparenz: Redaktionell erstellt und geprüft.
Veröffentlicht am

Den första gudstjänsten med pastor Birner i Hahnbach bjöd på en avslappnad stämning och humoristiska anekdoter vid invigningen.

Der erste Gottesdienst mit Pfarrer Birner in Hahnbach bot eine entspannte Atmosphäre und humorvolle Anekdoten zur Einweihung.
Den första gudstjänsten med pastor Birner i Hahnbach bjöd på en avslappnad stämning och humoristiska anekdoter vid invigningen.

Ny pastorstäthet i Kümmersbuch: En festlig mottagning för Birner

Installationen av den nya pastorn i själavårdsenheten Hahnbach-Gebenbach-Ursulapoppenricht var en händelse som präglades av en trevlig och avslappnad atmosfär. Församlingen samlades för att välkomna pastor Birner och det märktes genast att alla närvarande var på festhumör.

Borgmästare Bernhard Lindner väckte några skratt redan i början när han påpekade att pastor Birner tillfälligt kommer att bo i den lilla byn Kümmersbuch medan prästgården i Hahnbach renoveras. "Detta är förmodligen det enda samhället med en så hög täthet av pastorer", konstaterade han med ett leende, eftersom den pensionerade pastorn Hans Peter Heindl också bor där.

En humoristisk inledning

Efter det ceremoniella inlägget i Guldboken hade pastor Birner en rolig anekdot redo. Han kom ihåg att hans lågstadielärare alltid sa: "Typiskt!" och tillade att hans "dåliga kalligrafi" sätter honom först i den nya boken. "Nästa bidrag måste vara särskilt vackra för att kompensera för det", sa han med ett leende.

I slutet av gudstjänsten gav Birner särskild beröm till de "modiga altarpojkarna". Som en säkerhetsåtgärd hade de frågat honom i förväg hur länge firandet skulle pågå. För att ge dem en uppfattning jämförde han varaktigheten med en fotbollsmatch: "Först första halvlek, sedan ett uppehåll, följt av andra halvlek och, om det går dåligt, en straffläggning."

En social sammankomst

"Så, kära ni", sa han i slutet av nattvardsfirandet, "nu är det straffläggning!", vilket gjorde hans tack till alla anställda och medfirare tydligt. Altarpojkarna verkade dock inte känna sig pressade eftersom de fortfarande var livliga och aktiva under den efterföljande drinken i sockenträdgården. Det var uppenbart att firandet inte bara var en formell affär, utan också en möjlighet att stärka gemenskapen och fira tillsammans.